Hur förhåller sig implementeringen av systemet till den urbana planeringsprocessen

I kommunens översiktsplan behöver behovet av transporter definieras som ett system. Det är viktigt att i översiktsplanen ta med nya transportlösningar för att möjliggöra reservation av mark, identifiera övergripande behov av investeringar i infrastruktur och minska de infrastrukturrelaterade problem som kan uppstå senare i processen på grund av att involverade aktörer har olika ansvar. I översiktsplanen anges huvuddragen för hur stadens olika områden kan användas. Här är det viktigt att inkludera kommunens godsstrategi i planeringsarbetet och säkerställa att till exempel mark för terminaler för samlastning reserveras på strategiska platser. Terminalerna kräver ofta stora ytor, god tillgänglighet till infartsleder och eventuellt tillgång till kaj för vattenvägar. Områdena ska också lokaliseras på ett sätt så att buller som uppstår inte stör omgivningen eller att byggnadernas placering och storlek inte skapar eller förstärker barriärverkan mellan stadens olika delar.   

För att inkludera rätt kunskap i översiktsplanen och för att identifiera strategiska lokaliseringar måste logistikaktörer involveras i ett tidigt skede. Översiktsplanens formella samråd och granskningskede är ofta för sent. Behoven av nya eller förändrade transportlösningar bör snarare inkluderas i det strategiska arbete som föregår planen. Därför är programskedet för översiktsplanen eller dess fördjupningar ett bättre tidsfönster i kommunens strategiska arbete. med och Programmen kan vara en bra arena för denna samverkan. I kommunens gods-, transport- och trafikstrategier är det viktigt att tydliggöra olika möjligheter och säkerställa handlingsutrymme för att senare precisera strategisk lokalisering av investeringar då en översiktsplan sträcker sig många år framåt. Behoven av transporter förändras snabbare än stadens fysiska miljö och det krävs därför en översiktlig planering som medger flexibilitet och förhandlingsutrymme inför vilka behov som kan uppstå om 15 till 20 år. Kommunens översiktliga planering är en kontinuerlig process av att analysera behoven och beskriva dem i plandokumenten. Frågeställningar, analyser och beslut behöver koordineras med relevant tidsfönster och implementeringshastighet i förhållande till kommunens planeringsprocess.

Detaljplanen föreskriver hur mark får användas för infrastruktur och bebyggelse. I detaljplaneprocessen skapas därför de formella förutsättningar som påverkar möjligheten för att implementera hållbara logistiklösningar som kräver fysiska förändringar och förändringar av markanvädning. Det vill säga förutsättningar för en logistikinfrastruktur som transportaktörerna inte kan skapa själva. De övergripande strategierna som läggs fast i översiktsplanen måste därmed överföras till detaljplanens nivå för att säkerställa konkreta möjligheter för lokalisering av logistikens ytbehov, till exempel genom att planera ytor för terminaler, mikroterminaler eller laddstationer. Dessutom kan kommunen i detaljplaneprocessen inkludera logistiktal för fastigheter som definierar och reglerar lämpliga utrymmen och plats för angöring (t.ex. lastzoner) och mottagning (t.ex. paketskåp) på samma sätt som kommunen ställer krav på antal parkeringsplatser (parkeringstal) för olika fordon. Kommunen kan på så sätt använda detaljplanen för att möjliggöra innovativa lösningar för nya logistiklösningar. För att öka kunskap om godsflöden och trafik kan kommunen i programskedet för detaljplanen göra en logistikutredning i samverkan med till exempel fastighetsägaren och logistikaktörer. I utredningen analyseras mängd och karaktär av godsleveranser som den planerade bebyggelsen förväntas generera, förutsättningarna och infrastrukturen för godsleveranser till, från och inom området, hur godstransporter påverkar resten av staden samt beröringspunkter med persontransporter och möjligheter för logistikåtgärder. Resultatet av utredningen kan utmynna i en projektspecifik lösning som identifiera strategiska platser för logistikinfrastruktur och vilka logistikåtgärder som ska tillgodoses. I det strategiska arbetet med kommunens planering kan kommunen inkludera kunskapen i detaljplan eller i översiktsplanen.  

Läs mer i IVLs rapport ”Urbana godstransporter i detaljplanering” (underlag till utredningen Samordning för bostadsbyggande) 

I bygglovsprocessen kan olika krav ställas på fastighetsägare och byggherrar till exempel avseende hur lastkajer utformas samt krav på varumottagning och serviceboxar. Kommunen kan exempelvis ställa krav på angörings- och mottagningsplatser vad gäller utrymmesbehov samt reglera ansvar och tillgänglighet via att t.ex. skaffa samfälligheter, på samma sätt som kommunen ställer krav på antal parkeringsplatser (parkeringstal). I t.ex. exploateringsavtal kan kommunen ställa ytterligare krav på byggherren/markägaren avseende genomförande av detaljplanen och medfinansiering avseende mark som inte ägs av kommunen. Det är också viktigt att definiera in uppföljningsansvaret i detaljplanen.  

Staden/Kommunen har många möjligheter att styra även i driftskedet för att möjliggöra hållbara lösningar. Till skillnad mot detaljplanearbetet gäller detta inte bara nybyggnation eller ombyggnation utan även i befintliga områden.  

I driftskedet kan kommunen ta en samordnande roll för att på så sätt kan stödja stadens vision och etablera forum för samverkan, till exempel samla fastighets- och logistikaktörer. Samarbeten med fastighetsägare kan vara av speciell vikt för att bygga och möjliggöra olika lösningar.   Staden behöver styra på rätt sätt för att möjliggöra innovativa lösningar som till exempel säkerställer lokala trafikföreskrifter, som reglerar var och när vilka fordon får köra och parkeras. Dessa regleringar inkluderar till exempel reglering och lokalisering av lastzoner, tidsreglering för lastning och lossning, miljözoner och fordonens storlek (vikt och längd). Med lokala trafikföreskrifter styr kommunen när och med vilka fordon som godstransporterna kan utföras, och har därför stora möjligheter att stödja innovativa transporttjänster och deras affärsmodeller.  

En betydelsefull åtgärd i driftskedet kan vara att föra en regelbunden dialog med aktörerna genom ett lokalt godsnätverk. Dialogen syftar till att öka aktörernas kunskap och medvetenhet om nödvändiga åtgärder för att på så sätt åstadkomma hållbara leveranstjänster, t.ex. att implementera samlastningslösningar och off-peak leveranser. Godsnätverket bör startas tidigt i planeringen. Ju tidigare dialogen startar desto större är chanserna att aktörerna implementerar hållbara lösningar i planeringsprocessens alla delar. Aktörerna kan på detta sätt ge input till planprocessens olika skeden så att aktörernas tankar på alternativ och möjliga lösningar kan fångas upp och inarbetas i rätt planeringsdokument och vid rätt tidpunkt. Ett dilemma är naturligtvis att alla aktörer inte kan medverka tidigt i ”sin” process men deras inspel är viktiga då de kommer att kunna få betydelse för kommande planering. Man kan se det som att det tidiga skedet i processen så att säga kommer igen, det är inte en linjär process som sker en gång. 

Utöver nödvändiga samarbeten med kommunen och andra aktörer på lokal nivå finns det även reglering och planeringsförutsättningar som kräver åtgärder från statliga myndigheter. I dagsläget anses konkurrenslagstiftningen försvåra samarbete mellan aktörerna, vilket kan vara ett hinder för integrerade transporttjänster. Det behöver utredas om dagens konkurrenslagstiftning är ändamålsenligt, eller om det behövs förändringar för att underlätta samlastade transporttjänster.  Vidare kan statliga myndigheter, såsom Energimyndigheten, spelar en stor roll i samordning och finansiering av till exempel en publik laddinfrastruktur.